Vår medlem Weiron Holmberg är död.

Weiron fick en spårvagn med sitt namn

I lördags missade jag ett telefonsamtal eftersom den var avstängd. Jag var på minnestund för en palestinsk martyr och hans dotter. Det var Kickoff mer känd som Tommy Johansson Sveriges Radio som hade sökt mig för att informera att vår gemensamma vän Weiron Holmberg lugnt somnat in i den aktningsvärda åldern av 91 år.

Mina tankar går naturligtvis till hans familj som förlorat sin pappa och morfar. Weiron blev folkkär för sina strålande insatser i en mängd svenska filmer som Sällskapsresan, Jönson ligan och Repmånad för att ta några exempel. Detta efter att han tillsammans med sin nära vän Roland Jansson gjort succé på ”Folkan” i Göteborg med ”Bänken”. Weiron fick även sitt namn på en spårvagn. Det är genom sina insatser som skådespelare många kommer att beskriva honom och minnas honom.

Men för mig och många som lärde känna honom är det starkaste minnet av Weiron hans politiska klarsynthet och engagemang för arbetarsaken. Jag kom i kontakt med Weiron när jag tidigt 70-talet blev R:are i Kommunistiska partiet. Weiron var kock på Röda baren på Marx Engelshuset och där han var mest känd för sina goa ärter med fläsk på torsdagarna. Strax efter möttes våra vägar igen i samband med att Proletären FF startades där Weiron blev en ivrig påhejare av PFF:s verksamhet. Han och andra insåg snabbt vad det skulle betyda att ha en idrottsförening som tog aktiv ställning för arbetarsaken. Något som han höll fast vid hela livet genom sitt medlemskap i Proletären FF fram till sista andetaget.

Weiron gjorde avgörande insatser för Proletären FF både genom att delta i arbetet för att starta PFF, sedan som påhejare till laget tillsammans med Roland Jansson som var lagledare under några år. När vi startade Fredsloppet blev Weiron under flera år speaker. Språket var ibland lite ”grovt” men Wieron blev en uppskattad del av Fredsloppet. Under de senaste15 åren har vår kontakt mest varit på telefonen. Varje gång förhörde sig Weiron om hur det gick för PFF både på och utanför planen. Samtalen fortsatte om läget i Sverige och världen utifrån arbetarklassens intresse. Han var knivskarp i sin analys och påtalade alltid vikten av att kampen för bättre villkor måste föras organiserat och av klassen själv om kampen skulle bli framgångsrik. Lika stor omsorg visade Weiron i förhållande till våra vänner och kamrater som drabbades av svårigheter eller sjukdom. Han tvekade aldrig att sträcka fram en hjälpande hand om det behövdes. På det personliga planet har jag ett par goa minnen som etsat sig fast.

Efter samling i Weirons lägenhet skulle vi ut i Göteborgs natten och måla ”Läs Proletären”. Helt plötsligt kom flera polisbilar med blåljus och sirener. Vi släppte allt och vi yngre sprang allt vad vi kunde långt upp i Änggårsbergen med poliser och skällande hundar efter oss. När vi återvände var Weiron redan hemma, med kommentaren. ”Varför sprang ni, ni kunde gjort som jag, jag satt mig under trappan till radhusen strax intill, sedan gick jag lugnt hem efter polisen åkt”.

Det andra var när jag en söndagseftermiddag hamnade hemma oss Weiron med några av hans kompisar. Efter några glas och goa köttstycke som Weiron tog fram från frysen och stekte, (det fanns mycket kött eftersom han jobbade på slakthuset) sa Weiron helt plötsligt. ”vi behöver lite underhållning” och efter ett telefonsamtal och en kort stund, steg Fred Åkerström in i lägenheten med sin gitarr och sjöng underbara visor under en lång stund bara för oss.

Det som kännetecknade Weiron var att han aldrig svek sina ideal och sin klass trots stora framgångar som skådespelare. Bästa sättet att hedra och minnas Weiron är att fortsätta kämpa för arbetar solidaritet och kamratskap, det som kännetecknade honom fram till sin död, som också kan uttryckas så här:

En annan värld är både nödvändig och möjlig!

Bengt Frejd

Hedersordförande

Proletären FF