Till minne av Bertil Gustafsson

Bertil vid sitt Freds märke vid Röda Sten

I veckan som gick fick vi ett svårt besked, men tyvärr inte helt oväntat, att Bertil Gustavsson gått bort. Bertil var allvarligt sjuk under en längre tid. Våra tankar går i första hand till Bertils söner med familjer. Banden mellan PFF och Bertil har funnits länge ibland starkare, ibland svagare men de klipptes aldrig av, i stället förstärktes det under de senaste fem åren. Bertil var med runt Proletären FF när föreningen startades och spelade i vårt seniorlag under en kortare period. Som de flesta som sökte sig till PFF var Bertil ung arbetare. Bertil arbetade som tunnplåtslagare på ett av de många varven som då fanns i Göteborg. Där gjorde han sig känd som duktig yrkesman och kommunist. Hans politiska aktivitet ledde till att han under en period arbetade som journalist på tidningen Proletären. Genom sina nära band med de stora arbetsplatserna blev Bertil en viktig kugge i arbetet, genom att skildra villkoren för arbetarklassen. Ofta var hans artiklar undertecknade med signaturen Pavka, ett smeknamn han fick som stod för noggrannhet. När vi i PFF skulle bygga klubbhuset ställde Bertil sin yrkeskunskap till förfogande. Den stora salens tak skulle stödjas på kraftiga stålbalkar vilka lades på stålpelare. Dessa såg Bertil till att förankra genom att svetsa samman. Bertils stora intresse för vetenskap och teknik ledde honom till Chalmers där han skrev avhandlingar och ingick senare i ledningen på den institutionen han tillhörde. Trots Bertils kvalificerade arbete lämnade han aldrig sitt intresse för klassen, solidaritet och kampen för fred. Bertil var som flera på västkusten, intresserad av havet och hade segelbåt. När Ship to Gaza växte fram sonderade han möjligheten av att samla många båtägare för att segla mot Palestina och bryta blockaden. Bertil lyckades inte riktigt med sin vision, men tvekade aldrig på att stödja Palestina. Bertil utvecklade även sina konstnärliga förmågor och känd för att göra olika konstverk i smide. Här förenades hans teoretiska kunskaper om olika material med sin yrkeskunskap från varven till det ena fina konstverket efter det andra. Han blev en flitig deltagare på KKV Konstnärernas Kultur Verkstad. Bertil såg tidigt faran för krig och blev under sina senare år en frontfigur i kampen mot upprustning, kärnvapen och krig inte bara i Göteborg utan i Sverige, och här blev banden mellan PFF och Bertil starkare igen. När Bertil skulle montera Fredsgudinnan Nuclear Disarmament vid Röda Sten tog han kontakt med oss i PFF för att vi skulle bistå med praktiskt arbete för att få den på plats, vilket vi naturligtvis gjorde. Skulpturen skänkte Bertil till Fredsam i Göteborg och invigdes på Hiroshimadagen den 6 augusti 2018. När väl Fredssymbolen var på plats blev det snabbt ett populärt utflyktsmål vilket Bertil märkte genom sina dagliga promenader dit med sin följeslagare hunden Moa. Återigen blev vi i PFF kontaktade nu ville Bertil att vi skulle tillverka långa bord med bänkar för att göra platsen mer tillgänglig. Några av våra snickare, Ralf Berntsson, Ola Fransson och Lennart Bergqvist fixade detta tillsammans med andra PFF:are helt ideellt och kostnaden för materialet samlade Bertil in och det som blev över gick till det årets Fredsloppsinsamling. Med dessa bord och bänkar blev det en verklig samlingsplats för eftertanke och reflektion. Men Bertil hade vidare ambitioner han ville genom denna plats få folk att bli aktiva i kampen för Fred och mot kärnvapen. Därför engagerade sig Bertil i Svenska Fredskommittén och blev snabbt dess nationella ordförande. Även vi i PFF såg faran med svenskt Natomedlemskap, så vi bjöd Bertil till ett nationellt Fredsloppsseminarium där Bertil talade på temat Nej till krig – Nej till Nato. Vilket innebar att Nej till Nato blev en paroll i kommande Fredslopp. Bertil var en handlingens man och lyckades samla Fredsrörelsen till viss nationell enhet och demonstrationer genomfördes samtidigt i flera städer på temat Nej till Nato. Även om Bertil fick lämna sitt förtroendeuppdrag i Svenska Fredskommittén på grund av sjukdom kämpade Bertil in i det sista för att öka intresset för breda allianser för att bevara Sverige som neutralt land och säga Nej till Nato, men han hade även ambitioner att nå ungdomen som blivit intresserade av frågorna om miljön. Bertil hade en vision att få dessa krafter att samverka. Bertil lyckades genom sin hängivenhet skriva in sig i historien som en kämpe för Fred och nej till svenskt medlemskap i Nato och bästa sättet att minnas Bertil gör vi genom att var och en efter förmåga och gärna tillsammans arbeta på temat:

En annan värld är både nödvändig och möjlig

Bengt Frejd