Till minne av Björn Lutterman 1957 - 2023

För några dagar sedan nåddes vi av att Björn Lutterman lämnat oss efter en längre tids svår sjukdom. Våra tankar går första hand till Björns familj.

För Björn som var grymt duktig handbollsmålvakt och med hjärtat till vänster var valet inte så svårt att söka sig till PFF. Björn kom när 1970 talet övergick till 80-talet. Det sägs att när han var ung och juniorlandslaget befann sig i Göteborg på träningsläger och fick skador tillfrågades Björn att vara målvakt. Han gjorde det så bra, så att ledningen var intresserade, men inte Björn han hade lite annat att göra också. När Björn kom till PFF var handbollslaget mycket duktigt och konkurrensen på målvaktssidan var stenhård. Därför var det inte självklart att Björn var förstemålvakt. Därför tröttnade Björn på handbollen i PFF och lämnade den verksamheten.  Men han lämnade aldrig idrotten, i många år var han ledare för ungdomar i BK Häcken och Bjurslätts IF. I Bjurslätt trivdes han bäst där såg man nog lite mer till barnens bästa.

Men Björn lämnade aldrig PFF rent mentalt och var nattvakt i klubbhuset under en period. På så sätt var alltid Björn med. Var det demonstrationer eller andra politiska aktiviteter höll sig Björn alltid uppdaterad och deltog efter förmåga.

Björn var chaufför och körde både taxi och buss. Om det var han eller kollegor som kört personer som pratade om bombattentatet mor PFF 1979 kommer jag inte ihåg. Informationen nådde PFF som förde den vidare till polisen, där den stannade.  

Genom åren körde Björn åtskilliga bussresor för PFF. Några av dessa resor har etsat sig fast lite extra i minnet. Som när vi 2002 åkte till Helsingborg och Malmö för att demonstrera mot Israels apartheidpolitik i samband med internationella match där Israel deltog. Resorna till Norway cup med ungdomslag där Björn blev en uppskattad extra ledare, alltid en hjälpande hand eller tid för att lyssna. Som när han under resan till Norway cup tvingades ta hela pojklag som nattgäster i bussen eftersom larmet gick i sovsalen. Resan till Paris när PFF hämtade ett palestinskt lag för en informationsresa genom Europa med mål att Gothia cup och Göteborg. Det som kännetecknade dessa resor var att Björn var en glädjespridare, aldrig en sur min

Björn var aldrig svårbedd. Han tog sig an att delta i PFF:s servering vid en partikongress. Eller når PFF firade 40 år så var Björn en de som skötte baren, även här med lätt till skratt.

När vi insåg att Björn var mycket sjuk tog vi i höstas initiativet till en söndags måltid. När jag först ringde Björn var han tveksam han kände inte för att träffas. När vi, ett drygt 10 tal PFF:are, träffades på klubbhuset sken snart ansiktet upp och tugget kom igång. Det blev några timmar, med god mat, och många många minnen som kom upp i dagen och som ledde till många skratt. Trots att Björns allvarliga sjukdom var Björn intresserad av PFF och hur klubben utvecklades.

Vårt bästa sätt att hedra och minnas Björn är att hålla hans tankar på solidaritet och kamp levade.

En annan värld är både nödvändig och möjlig.

Proletären FF

Bengt Frejd