Dela nyhet
Sydafrikas vice Sportminister bjöd in PFF:are
3 okt 2022 0 kommentarer
För drygt en vecka sedan var jag inbjuden till ett av stans finare hotell av The South African Deputy Minister for Sport, Arts and Culture H.E Ms Nocawe Mafu att fira vänskap och solidaritet mellan Sverige och Sydafrika. Naturligtvis var jag mycket förvånad för inbjudan eftersom jag och klubben i mitt hjärta inte haft kontakt med Sydafrika sedan slutet på 1990-talet. När jag innan träffen försiktigt frågade om inte inbjudan var fel fick jag till svar att de fått kännedom om personer som varit aktiva under-60,-70 och -80 talet i solidaritetsarbetet för kampen mot apartheid, som de nu ville uppmärksamma.
Det var utan några egentliga förväntningar jag anlände till träffen, inte minst eftersom jag har mycket begränsade språkkunskaper, vilket är väl känt i PFF där personer gång på gång fått hjälpa mig så att jag kunnat föra viktiga samtal med olika internationella gäster. Jag noterade att det var många från Sydafrika, kanske inte så konstigt eftersom Sydafrika var ett av huvudtemat på bokmässan, men noterade att det var ett fåtal som varit aktiva i solidaritetsarbete, men där fanns Per Wästberg, Håkan Juholt, Malin Sellman, några från Afrikagrupperna och kyrkliga organisationer. Träffen genomfördes i mycket avslappnad stil utan långa tal men fin musik och möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter.
Trots mina begränsningar kände jag direkt att jag var tvungen att söka aktiv kontakt med ministern som jag inte hade en aning om vem det var bland alla de kämpar från Sydafrika som befann sig i lokalen. På knagglig engelska frågade jag den som satt jämte mig vem är Sportministern? Fick direkt svar vill Du prata med henne, vänta lite jag behöver en översättare vilket han snabbt ordnade fram och Göteborgs chef för internationella relationer gjorde en jätteinsats.
Jag tackade för inbjudan berättade om Proletären FF och Fredsloppets långa, långa kamp på temat Bojkotta Sydafrika – Stöd ANC. För att göra det mer konkret och att det inte bara var snack från min sida hade jag med mig några gåvor, en medalj från Fredsloppet 1987 med ANC:s symbol med band i ANC färger Gult, Grönt och Svart , ett brev daterat 7 september 1986 till PFF från SAN-ROC:s ordf Sam Ramsamy som tackar för att vi arrangerar Fredsloppet till stöd för deras kamp samt PFF 20 år som innehöll en hel del om vårt arbete från kampen mot apartheid. Naturligtvis sa jag att Fredsloppet lever vidare och nu i år hade fokus på Nej till Nato, solidaritet med Palestina och Kuba. Ms Nocawe Mafu blev först alldeles stum och mycket rörd och hennes ögon lyste av glädje. Hon sa det var sådant arbete som vi gjorde som gav dem styrka i kampen mot apartheid – utan Er och många många andras stöd inte minst i Sverige hade vi aldrig klart det. Hon bjöd på stående fot in mig till deras seminarium dagen efter på Bokmässan om erfarenheter av vänskap och solidaritet mellan Sydafrika och Sverige och vad gör vi nu. Du är väl på Bokmässan frågade hon, nej blev mitt svar, jag har inte någon biljett. Du måste komma jag fixar biljett till Dig, och strax kom en annan kvinna med biljett. Du måste komma sa hon och Du måste träffa vår ambassadör här i Sverige för fortsatta samtal. Innan vi skildes fick jag en bamsekram och sedan dansade Ms Nocawe Mufa hela kvällen med medaljen i handen och jag noterade att hon inte var sen att visa upp den för sina vänner. Jag gick därifrån omtumlad och med mycket tankar om vad vårt arbete med Fredsloppet betytt och betyder och planerade för morgondagen.
Nästföljande dag var jag tidigt på plats eftersom jag inte hade biljett till själva seminariet och informerade värdinnorna att jag inte hade biljett men blivit inbjudna av sport ministern. Har Du ingen biljett kommer du inte in blev svaret. Men när så den Sydafrikanska delegationen kom blev det åter bamsekramar och Ms Nocawe Mufa tog mig i armkrok och vi gick in. Mötet var mycket intressant och inte minst Pär Wästberg tidiga engagemang gav en bakgrund som också gjorde starka intryck på övriga i panelen. Från Sydafrikanernas sida påpekas att de inte hade varit förberedda på att ta över makten i parlamentet och därför gjort en del misstag men slutsatsen var att vänskapen mellan folken i Sverige och Sydafrika hade haft avgörande betydelse för deras kamp – och de uppmanade till fortsatt samarbete.
Efter mötet delade vi kontaktuppgifter och jag fick åter inbjudan till och uppmaningen att besöka Sydafrikas ambassad i Stockholm innan vi skildes blev det åter bamsekramar och tack för vårt arbete.
För mig var det ett omtumlande dygn där jag som representant för flera tusen deltagare i och funktionärer för Fredsloppets fick ta emot denna enorma glädje och tacksamhet för ett levande och praktiskt solidaritetsarbete. Ett verkligt bevis på att Fredsloppet och vårt solidaritetsarbete betytt oerhört mycket, och det ger mig visionen att den nya generationen möter dagens utmaningar för arbetet med Fredsloppet spelar roll: En annan värld är både nödvändig och möjlig.
Bengt Frejd
Kommentarer